Under mina 23 år, har jag förlorat många nära och kära. Förlorat på många sätt. Men att förlora någon som aldrig kommer tillbaka är en oerhört jobbig känsla.
Utåt märks det nog inte på mig. Men jag tänker väldigt ofta på er, mina två farbröder, faster, farmor, grabbarna och fritidsledarna, pappas bästa vän... ja listan är lång. Ni finns i mitt hjärta. Och jag kommer aldrig glömma er. Det som lever kvar hos mig är de fina minnena, som jag alltid kommer ha bevarade.
15 januari år 2000. Tänker ofta tillbaka på den dagen då samtalet kom. Rösten sa, att du inte finns mer. Du hade blivit mördad. Elva år. Hela elva år.
Allah yer7amak ya 3ami!
1 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar